Endocrine Abstracts

Introduktion: Hypotyreos är den vanligaste sköldkörtelrubbningen hos patienter med systemisk lupus erythematosus (SLE) men orsaken till detta samband är inte väl etablerad. Dessutom har inga studier med fokus på det möjliga sambandet mellan vissa specifika immunologiska mönster av SLE och utvecklingen av hypotyreos rapporterats.

Metoder: I vår studie fastställde vi de immunologiska egenskaperna och sköldkörtelstatusen hos 103 konsekutiva patienter med SLE i en tvärsnittsstudie. En fullständig immunologisk profil gjordes hos alla patienter. Dessutom utfördes laboratorieutvärdering för fritt serumtriiodtyronin (FT3), fritt tyroxin (FT4), sköldkörtelstimulerande hormon (TSH), antithyroglobulin-antikroppar och sköldkörtelperoxidas-antikroppar.

Resultat: Ungefär 94 % var kvinnor, medelålder: 38,2±14,5 år och genomsnittlig varaktighet av SLE 8,8±6,2 år. Hypotyreos hittades hos 17,5 % (44,4 % autoimmun karaktär). Inget specifikt mönster av anti-DNA var vanligare hos patienter med hypotyreos. Hypotyreos var betydligt vanligare hos patienter med samtidig positivitet för autoantikroppar Ro60, Ro52 och anti-La/SSB (25 % vs 9,7 %; P=0,027). Oavsett sköldkörtelstatus hade patienter med fler positiva autoantikroppar högre TSH-värde men någon signifikant skillnad observerades inte. Prevalensen av autoimmun karaktär av hypotyreos var högre hos patienter med två eller fler positiva resultat för SLE-autoantikroppar men det lilla antalet patienter i vår kohort gjorde att vi inte kunde hitta någon signifikant skillnad (42,9 vs 14,3 %; P=0,53).

Konklusioner: Våra data tyder på att hypotyreos är vanligt förekommande vid SLE och att det kan påverkas av immunologiska egenskaper. Därför drar vi slutsatsen att beställning av sköldkörteltest hos SLE-patienter med mer än ett positivt resultat för SLE-autoantikroppar rekommenderas. Studier med ett större antal patienter behövs dock för att bekräfta denna hypotes.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.